kom till mig! Nästintill femsiffrigt belopp är helt okej. Jag köper det. Artikeln är snart slut, och den är rätt kass. Men troligtvis godkänd i H:s mått mätt. En avslutande fyndig rad saknas dock. Nu är det BodyBalance och jag är trött och stel. Således inte alls laddad. Fy fan vad gött det ska bli att lägga sig i sängen ikväll!
Jag är lite uppstressad över att jag inte har några planer för påskledigheterna. Kanske är jag orolig för att jag inte ska få uppleva någon påsklunch? Ägg och kaviar äter jag ju aldrig annars. Kanske handlar det om jag inte kommer få något påskägg av mamma i år? Den som ändå visste. Nu, mat.
På promenaden hem från skolan konstaterades snart att det är kallt, mycket kallare än för ett år sedan. För ett år sedan hade vi redan gjort grillpremiär hos Linda, sjungit till gitarr runt öppen eld och börjat välkomna en varm och solig vår. Idag äter vi korv stroganoff, skriver artikel och dricker såsmåningom kaffe. Och Allt Sker Inomhus. Vår, vi väntar!
Jag väntar även på mat. Jag erbjöd mig att tina korven, men jag fick inte sätta min fot i köket. Vilket dock kan bli lite svårt eftersom Josefin bor som hon gör, i en skolåda precis som alla andra studenter på camp. I vilket fall verkar hon ha utvecklat sitt kontrollbehov ytterligare. Kan det ha någonting med hennes okontrollerbara crush att göra? Eftersom hon inte har makten att fånga Rob, kontrollerar hon allt hon kan i sin närhet för att väga upp detta? Eller så kanske hon bara vill vara trevlig och bjuda mig på lunch…
(Vi: Jag och Josefin för den som inte förstod.)
Idag är andra dagen på sommartidshalvåret. Idag liksom igår är det grått och regnigt som den mörkaste novemberdag. Om det verkligen var ljust längre än vanligt igår kväll kan jag bara spekulera kring, eftersom jag satt ihopkurad jämte Josefin i biomörkret vid mörkrets inbrott. Twilight och New Moon avverkades i fredags då jag satt som trollbunden, framåtlutad och fascinerad, i flera timmar i Josefins soffa. I brist på fler filmer i samma serie såg vi igår Rob’s biofilm, Remember me. Och jag blev inte besviken, dock överraskad av det totalt oväntade slutet. Med glansiga ögon såg jag hur eftertexterna började rulla, och fortfarande förvånad lämnade vi biomyset för att ge oss ut i mörker och regn. Ingen p-bot, en gullig bild på min sötgris (läs: Wilmer), lite prat, och tårarna hade torkat igen.
När jag kom hem till A kände jag mig lugn. Lugnare och mer harmonisk än på länge.
A-"Vad gör du?" M-"Jag tittar mig i spegeln och är äntligen nöjd."
En dag inom en snar framtid kommer bloggandet förflytta sig till denna mysiga plattform. Först ska jag bara göra lite andra grejer. Så lite att göra, som tar så mycket tid. Snart!
A brand new blog creates a great inspiration for a brand new way of blogging. Hang around, and let’s see what I can come up with..
/ Martina
Studio Fri - Reiki, yoga, rörelse & andning 